Din IP

vilken underbar dag!

Strålande väder fast blåsigt men vad gör det när solen är framme och man har haft myspys med barn & barnbarn. Sandra hade bilen idag för Mårten åkte med nån av dom andra gubbarna till jobbet.. Han jobbar i Skänninge och bygger broar och är anställd av NCC, idag skulle skulle dom förberedda för gjutning i morgon så han skulle jobba till 18.30 så ska dom vara på plats imorgon kl 04.30. Nu har ju allt blivit lite försenat men han ska tillbaka till Motala och jobba med Skepparpinan.. Så Sandra kom skapligt tidigt och det har man inget emot för mycket gos blir det med dom små plus att jag fick en hjälpreda här under dagen. Hon vart så trött här på eftermiddagen Mindy så hon somnade när Sandra flötade hennes hår. Så kom Alex lite senare också bara Jennifer som fattades men dit ska vi hela familjen på söndag för hon har bjudit in oss på äppelkaka och fika . Middagen idag vart ju köttfärssås, smidigt när man är många och en favorit här hemma. Men jag hade sån tur så Sandra gjorde maten och jag tog disken, så tack gumman för maten det var kanon. Sandra & Alex å dom små åkte hem vid 16.30 så då var bara Linda och Einar kvar.

Imorgon blir det att följa med faren på jobbet och se sig omkring, alltid roligt att tillbringa tid med den man har kär. Vi fick besked från försäkringsbolaget att dom lagar bilen skönt att få tillbaka den fast det börjar att kännas som en otursbil. Men så skönt att ha en plusförsäkring som täcker allt, ja bärgningen eller hämtningen från gården här hemma står vi för. Men vi har inte plockat ut nån hyrbil så dom pengarna ska dom dra av därifrån, nu är ju bara frågan hur lång tid det kommer ta... 

Satt och funderade lite här på livet, hur skulle man ställa sig till att bli allvarligt sjuk. Ja den tiden skulle jag tillbringa med mina nära och kära oj vilken tid man skulle lägga på barnbarnen. Även om jag skulle bli frisk så skulle jag nog inte kunna åka iväg och bara vara utan dåligt samvete. Man har ju ingen nytta av en resa med alla tankar som far runt i huvudet om hur det kommer att gå och sen veta att man har barn och barnbarn hemma. Mitt samvete skulle inte klara det utan den tiden är för dyrbar för man vet ju inte hur utgången blir i slutänden. men det är så jag är funtad och min familj betyder allt. Lev din dag som det är din sista, så skulle nog jag ha min filosofi och umgås så mycket man kan med det som är en kärt....Bara lite tankar!

Kramen på er alla underbara...

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0