Stolt mamma!
Visst är man det, och stolt över dom alla fyra är man.. Nu har vår äldsta " Jennifer " bara två veckor kvar tills hon och Per ska bli mamma och pappa för första gången. Visst är det stort men också nervöst, ja det tyckte allt jag att det var. Var hemma hos Jennifer förra veckan och där stod sängen så mysigt bäddad, nya fina vagnen hade dom också fått hem. Bilbarnstolen stod där också och bara väntar på den lille, farmor hade sytt bra kuddar, både för när hon ammar och när den lille ska ligga och vila mellan dom i sängen. Så nu väntar vi här mormor & morfar på att den lille ska komma ut till oss. Man hoppar högt när Jennifer ringar nu och det första man frågar är!!! är det dags nu :-) men än får vi stilla oss och fortsätta längta. Men snart så är knytet här
.
Sandra har ju jobbat som assistent åt en tjej i rullstol nu ett tag och trivs med det. Och vi andra försöker ställa upp så mycket vi kan tills dom har fått heltids plats till Mindy & Vincent. Letar hus gör dom med, men har inte hittat riktigt det rätta än. Men man ska inte hasta in i en hus affär, utan det ska kännas i hjärtat och då har dom hittat det rätta. Småttingarna här längtar bra mycket efter sin nya kusin också, som Mindy sa om sängen där den lille ska sova! där är den söta sängen och Vincent är tokig i Jennifers mage och vill bara kela med den. Händer nått det gör det jämnt med dom små, och man får sig alltid glada skratt i deras närvaro.
Linda ska kanske ta lastbilskort, ja vi får se vart detta slutar. Men då så kan ju hon köra åt faren på sommaren och vi kan ge oss iväg lite längre än två veckor. För tillfället så går hon en kurs på arbetsförmedlingen och har ett tag kvar på den. Hon är duktig och hjälper Sandra med barnen, ja det där att ta hand om barn är nått hon är kanon på. Nu sist så överaskade hon Sandra med ett nystädat hem när hon kom hem från jobbet, vet efter att ha pratat med Sandra att det var väldigt uppskattat.
Alex har kommit igång så sakta efter ett skade år, ja det har gått fortare än vi trodde. Hoppas bara hon får vara hel för den tjejens kropp efter en match är inte fager. Vet vilka bestyr hon hade över balen, ja det var ju inte så farligt med atnke på att klänningen var så lång. Men studenten när det var dags för en kortkort klänning, då var det fint med blålila svullna knän. Vanligt är även att armbågarna får sig en och annan smäll, men det ska ju göra ont att spela handboll och man är lite orolig hur hon ska hålla denna säsong. Men nu i helgen ska hon iväg till Stockholm och skaka rumpan av sig till SHM......
Idag har jag haft besök av dom två yngsta och överaskade dom med kassler & potatis, det vart uppskattat. Så fick dom ta med sig resterna hem. Igår så låg man utslagen i feber, men idag så känns det bra... I måndags så var det gubbens födelsedag som firades med våra fina hjärtan på kvällen. Tårta och kakor vart det också, jobbigast här var ju då att febern kom smygandes så man sängliggandes här då med en stund. Söndagen var gubbens och min dag, ja 23 år har vi varit gifta och förlovade i 28 år.. Så var och åt i Motala och Jennifer & Per och Linda var med oss, Sandra och Mårten hade hans föräldrar på besök och Alex var i Norrköping och spelade match. Ja presenten som vi gav varandra är vi nöjda med bägge två :-) Lördagen var vi på vift och unnade oss ett å annat, ja tjuvstartade söndagen där lite. Fredagen var en sån dag med , ja ni som känner mig vet ju vad jag menar då. Men får man bara ligga och vila så är man snart med i några dagar igen.
Nu ska helgen gå i plock och fix hela helgen för nästa blir det inget gjort hemma. Mamma ska komma och få hjälp av gubben att lägga på vinterdäcken. Efter ska vi en sväng till Östgöta camping och handla lite reservdelar. Ja så kommer det att se ut denna helg, men skönt med en lugn hemma helg också.
Tänker på våra vänner som har det tugnt nu... Många kramar till er!
Vet hur det är att drabbas av sånna tråkiga saker runt julen, vi har drabbas här också när Nisses bror gick bort den 19 december bara 42 år gammal... Vet att gubben inte har samma glädje över denna högtid längre.
Nu ska jag dra mig till soffan och min andra hälft.
Kram kram
Några av killarna som tävlade i Mini Racingen i Askersund.....
Han måste vart rätt trött i huvudet efter en dag där uppe i båset.
Inte stora men går så ut i attan.....
Här mekas det innan det är dags för dom att köra sin klass.
Mindy som hejar på sin släkting Johan, och Jennifer som tänker! Var mormor tvungen att ta med dig på handboll nu kan ju du lilla inte heller vara tyst....
Johan i blått som vann sin klass och min stolta bror i bakgrunden....
Kommentarer
Trackback
